Väldigt länge var jag motståndare till facebook eller myspace. Hade vänner som tjatade om att jag skulle gå med länge. Men jag visst att jag skulle fastna där totalt. Och så efter ganska många resor befann sig vännerna över hela jorden så det var bara att gå med. Jag är nu facebook-medlem och en väldigt aktiv sådan.... Tur man känner sig själv.

Men så hände det som man hoppas ska hända med facebook, man hittar vänner man haft för länge sedan och som man faktiskt saknat, tänkt på lite då och då i livet och undrat vad de gör.
För mer än 10 år sedan jobbade jag i Norge, Det var som en berg&dalbana..... Väldigt kul med massor av kompisar men oxå slitsamt och någon lyx var det inte. För oss som var där var Lyan inget trevligt ställe att bo på men vi gjorde det ändå med massor av roliga stunder tillsammans.
Som vid alla andra säsongsjobb så skiljs man åt med lovord om att man ska hålla kontakten... men hur ofta blir det så?
Dock fanns det några som berörde mig extra de där första åren i mitt arbetsliv och vi höll kontakten ett tag där efter.

Som ni vet så städade vi vinden hemma för några veckor sedan och där i min nostalgi-låda låg flera brev som jag bara inte kunde kasta..... Läste dem och log vid minnena.
Alla skrev vi olika och som van arbetare inom resturangbranchen kunde det bli brev vid de mest konstiga situationerna, Här nedan ser ni tre olika brev, skrivna på beställningslappar, servetter och en som skrivit ett riktigt långt. Minnena väcker många känslor.
       

Men så kom jag på det.... Här hade jag ju efternamnen på de vännerna..... Och vad kunde vara bättre än facebook.
Så nu har vi hittat varandra igen och man kan ju bara hoppas att man efter 11 år kan ta upp vänskapen!!